Vägen tillbaka i tiden.

       Kap.1

          Patricia låg och tänkte i sin säng.

-      Hm, i morgon börjar jag på gymnasiet undra hur det blir?

Hon hade gått och tänkt på detta ända sen hon slutade nian, och i dag var hon riktigt nervös.

 

-      Jag går ut med Teo en stund och lugnar mina nerver lite, tänkte Patricia.

 

Sagt och gjort hon tog på Teo hans koppel och traskade iväg. När hon hade gått en stund på landsvägen såg hon en väg som hon aldrig hade sett innan. Patricia gick in där. När hon hade gått en stund på vägen såg hon ett öde hus lite längre bort…

                       

Kap.2

 

-      Jag har aldrig sett det huset innan, men det verkar ju har stått här väldigt länge, sa hon för sig själv.

 

Patricia blev nyfiken och gick dit. När hon var framme tog hon sig en närmare titt på huset. Färgen hade flagnat på huset och fönsterna hade inga glasrutor. Dörren var trasig, Patricias deckarinstint gick igång och hon blev nyfiken vad det var för något hus.

 

Hon gick in i huset, golvet knarrade när hon gick på det. Först kom hon till ett rum som hon trodde hade varit ett kök, sen kom hon till ett sovrum. Där på golvet låg en hög med torkat blod!

 

Kap.3

 

-      Fy, vad äckligt! Sa hon. Undra vad det kommer ifrån? Hon hittade lite fler saker också: en gammal sliten nalle, kniv och några söndriga glasbitar. Hon tog en hundbajspåse och tog upp kniven och en glasbit. Sen gick on hem.

 

När Patricia kom hem ringde hon till sina kompisar och berättade vad hon hade upptäckt. En av hennes kompisar tyckte att hon skulle gå till ett labratorium och undersöka det. Sen skulle hon kunna forska om det.

 

Patricia tyckte att det var en jättebra ide. Nu hade klockan blivit halv elva så Patricia bestämde sig för att hon skulle gå och lägga sig. Innan hon somnade undrade hon för sig själv:

-      Undra varför blodet var där?

 

 

          Kap.4

 

Ring… Väckarklockan ringde klockan sex för Patricia skulle hinna till labratoriumet innan skolan började. Klockan sju tog hon bussen in till stan, hon gick till laboratoriumet och lämnade in sakerna. Tjejen som satt i receptionen sade:

-      Vi ska titta på sakerna och du får svar om cirka en till två veckor.

-      Okej, sa Patricia

 

Sen gick hon till skolan. Där fick om sitt nya schema och fick träffa alla sina nya klasskompisar. Redan första dagen fick om massor med läxor! Dagarna förflöt i två veckor utan att Patricia lämnade en tanke på sakerna hon hade lämnat i på labraoriumet. Men efter nästan tre veckor så fick hon svar på undersökningarna. I brevet hon fick stog det att sakerna kom från 1800-talet och blodet kom från ett barn i två till treårsåldern…

 

Kap.5

 

Patricia började undersöka om allting nu när hon hade lite mer fakta. När hon hade forskat i några dagar, hittade hon plötsligt något!

-      Barn mördad på sin tvåårs dag!

I artikeln stod det att ett barn hade blivit mördad, nästan precis där Patricia bodde!

 

På natten drömde Patricia en konstig dröm…

 

(1800-talet)

 

-      Jag vill inte att vi behåller barnet, sa herr Lönn.

-      Men täck på att det växer ett liv inom mig, sa fru Lönn

-      Vi har inte råd. Vi måste döda barnet! Sa herr Lönn

-      Neej! Det får vi inte, om du vill det så åker jag iväg och kommer aldrig tillbaka! Sa fru Lönn

-      Gör det då, jag vill inte ha det barnet hos mig!! Skrek herr Lönn

 

Fru Lönn flyttade ifrån herr Lönn, hon födde till slut en dotter som hon kallade Samantha. Dom levde lyckliga utan Samanthas pappa.

 

Ända till hennes tvåårsdag…

 

Det var en vacker dag i slutet av juli, fru Lönn höll på för fullt att fixa inför Samanthas födelsedag. När kalaset var i full gång blev Samantha trött, fru Lönn gick och la henne i hennes säng. Sen gick hon ut till dom andra gästerna och underhöll dom lite.

 

Efter en liten stund kom en man smygande in i deras hus utan att någon såg han. Han smög in i sovrummet och där inne fann han vad han letade efter- Samantha! På två röda sekunder låg Samantha död på golvet jämte sin nallebjörn. Mördaren smög ut ur huset och sprang sedan in i skogen.

 

Då ringde väckarklockan och Patricia var tvungen att gå upp. När hon kom fram till skolan såg hon en gammal killkompis, som hon inte hade träffat på flera år.

-      Hej! Vad gör du här? Sa Patricia.

-      Jag har flyttat hit från Stockholm, så jag pluggar här. Sa Eric

-      Okej, va kul! Kan vi inte träffas efter skolan och fika? Frågade Patricia.

-      Visst, klockan halv tre?

-      Okej, vi ses då. Sa Patricia.

På historia lektionen kom hon att tänka på drömmen hon hade på natten, hon undrade vad den betydde. Hon tänkte för sig själv:

-      Undra om drömmen var sann, jag måste prata med Eric om det.

 

Klockan halv tre träffade hon Eric och hon berättade om huset, drömmen och allt annat.

 

-      Hm, vad konstigt… Om du vill kan jag hjälpa dig att forska om det? Sa Eric

-      Ja tack vad snäll du är. Sa Patricia.

-      Kan vi inte börja redan nu? Frågade Eric

-      Ja, det kan vi göra vi går hem till mig. Sa Patricia

-      Ja det gör vi, der är för stökigt hos mig ändå. Sa Eric

-      Okej, då går vi. Sa Patricia

 

När dom kom hem till Patricia satt dom på hennes dator och började googla på det hon hade drömt om.

-      Jag tror vi har hittat något. Sa Patricia.

-      Ja, vad står det? Undrade Eric.

-      Det står att en tvåårig flicka som hette Samantha blev mördad av hennes pappa. Men det var ju exakt det jag drömde om, men jag hann inte tills dom fick veta att det var pappan.

-      Läskigt! Sa Eric.

-      Men vi kan väl forska lite om deras släkt också, dom kanske vet mer om mordet? Sa Patricia.

-      Ja, det gör vi. Kan inte jag komma till dig efter jag har tränat fotboll? Det blir nog vid ungefär klockan sex. Sa Eric.

-      Ja gör det! Sa Patricia.

-      Okej då ses vi. Sa Eric.

-      Japp, hej då!

 

När Eric hade gått gjorde Patricia sin matte läxa och nattade sin lillasyster. Sen gick hon själv och lade sig.

 

På natten fortsatte drömmen:

 

När kalaset var slut gick fru Lönn till sovrummet och undrade varför inte Samantha vaknade någon gång. När hon kom in till sovrummet såg hon Samantha ligga på golvet – död. När fru Lönn såg det skrek hon till och sen svimmade hon…

 

Efter att hon hade legat avsvimmad i två timmar, gick det upp för fru Lönn vad som verkligen hade hänt hennes enda dotter var död! Hon gick till sheriffen i byn och anmälde mordet på Samantha. Dagen efter att Samantha hade blivit mördad kom sheriffen hem till fru Lönn och sa:

 

-      Har du några fiender som du misstänker?

-      Nej, eller jo kanske min gamla man men vi har inte träffats på två år. Han ville inte att vi skulle behålla Samantha, så jag flyttade ifrån honom. Sa fru Lönn.

-      Det kan vara han, vet du var han bor? Sa Sheriffen.

-      Kanske, kom så ska jag visa dig. Sa fru Lönn.

 

Dom gick i tio minuter och så var dom framme. Sheriffen knackade på dörren och herr Lönn öppnade.

-      Ja, vad vill ni? Sa han.

-      Du är arresterad för mord på din dotter, sa polisen

-      VA!! Något sådant har jag inte gjort, hur kan ni tro något sådant? Frågade herr Lönn.

-      Det är väl inte så svårt att tro! Du hatar ju Samantha! Sa fru Lönn

-      Kanske det men jag har inte gjort det! Sa han.

-      Så du håller med om att du hatar henne? Frågade polisen

-      Ja, det gör jag men jag har absolut inte dödat henne! Sa herr Lönn

-      Okej, men du får följa med till stationen i alla fall! Sa polisen

-      Ja ja! Men jag är oskylig!!!! Sa han

-      Haha! Det vet jag inte om jag tror på, MÖRDARE! Sa fru Lönn